Skatterättslig hemvist i Spanien: vi reder ut begreppen

Skatterättslig hemvist är direkt kopplad till skattskyldighet: som en av de viktigaste juridiska aspekterna avgör den vilka skatter och i vilken omfattning skattebetalaren ska betala.

I Spanien tilldelas status som skatterättsligt bosatt av skattemyndigheten (Agencia Tributaria) till de utländska medborgare som vistas i landet under en längre period under året och/eller har ekonomiska intressen där. Detta medför skyldigheter att betala ett antal skatter och att lämna informationsdeklarationer. För att fastställa skatterättslig hemvist för juridiska personer tillämpas särskilda kriterier.

Skatterättslig hemvist för fysiska personer i Spanien

Vid fastställande av skatterättslig hemvist i Spanien ska man utgå från bestämmelserna i artikel 9 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer (Ley 35/2006, de 28 de noviembre, del Impuesto sobre la Renta de las Personas Físicas y de modificación parcial de las leyes de los Impuestos sobre Sociedades, sobre la Renta de no Residentes y sobre el Patrimonio).

Om en fysisk person anses vara skatterättsligt bosatt i Spanien är personen skyldig att deklarera och betala skatt på alla sina inkomster, både de som erhållits i Spanien och de som erhållits i andra länder världen över.

Kriterier för att fastställa skatterättslig hemvist för fysiska personer i Spanien

En fysisk person anses vara skatterättsligt bosatt i Spanien om något av följande villkor är uppfyllt:

• Personen vistas i Spanien mer än 183 dagar under ett kalenderår. Vid beräkningen av denna tidsperiod räknas tillfälliga utresor från landet med, såvida personen inte kan bevisa sin skatterättsliga hemvist i ett annat land (det huvudsakliga styrkande dokumentet är ett intyg om skatterättslig hemvist). Om det gäller offshorejurisdiktioner kan den spanska skattemyndigheten kräva bevis för att personen faktiskt befann sig där i minst 183 dagar under kalenderåret. Det är viktigt att komma ihåg att tillfälliga resor till Spanien inom ramen för avtal om kulturellt eller humanitärt samarbete med spanska statliga myndigheter, som utförs utan ersättning, inte räknas med vid fastställandet av vistelseperioden.
• Huvudcentrum eller bas för personens ekonomiska verksamhet eller intressen finns i Spanien, direkt eller indirekt. Med centrum för ekonomiska intressen avses den plats där huvuddelen av personens investeringar är koncentrerade och där ledningen och det administrativa centrumet för verksamheten finns. För att fastställa att skattebetalarens huvudsakliga ekonomiska intressecentrum finns just i Spanien behöver man inte bevisa att tillgångarna här överstiger tillgångarna i resten av världen sammantaget (absolut majoritet): det räcker att det finns fler tillgångar här än i något annat enskilt land (relativ majoritet).
• Dessutom kan den spanska skattemyndigheten anse att en skattebetalare är skatterättsligt bosatt i Spanien om, enligt ovanstående kriterier, dennes lagliga make eller maka, utan juridiskt separationsavtal, samt underhållsberättigade minderåriga barn stadigvarande bor här.

När det gäller fysiska personer som är spanska medborgare och som kan styrka bosättning i en offshorejurisdiktion i mer än 183 dagar under kalenderåret, fortsätter de att betraktas som skattskyldiga för inkomstskatt för fysiska personer (IRPF) både under den skatteperiod då den skatterättsliga hemvisten ändrades och under de följande fyra skatteperioderna.

En fysisk person anses vara skatterättsligt bosatt eller icke-bosatt under hela kalenderåret, från den 1 januari till den 31 december inklusive, eftersom en ändring av bosättningsort inte avbryter skatteperioden.

Hur perioden på 183 dagar beräknas

Beräkningen av vistelseperioden på Spaniens territorium ger ofta upphov till frågor. Räknas ankomst- och avresedagar från Spanien? Räknas verkligen kortvariga utresor?

Enligt skattemyndighetens ståndpunkt ska vistelse i Spanien tolkas neutralt: som vistelsedag räknas varje dag då personen fysiskt befann sig på landets territorium under någon del av dagen. Därvid gäller att:

• det krävs inte ett minsta antal timmar av vistelse under dagen;
• det krävs inte övernattning i Spanien för att dagen ska räknas.

Dessutom gäller att om skattebetalaren kan styrka vistelse utomlands samma dag som det är känt att personen också befann sig i Spanien, räknas den dagen ändå som en vistelsedag i Spanien. I detta fall tillämpas den så kallade principen ”1-1”: samma kalenderdag kan samtidigt räknas som en vistelsedag i Spanien och som en vistelsedag i ett annat land.

Även dagar då en person påbörjar eller avslutar en resa från en spansk flygplats, det vill säga transitdagar genom Spanien (till exempel när personen anländer till flygplatsen från sitt bosättningsland där det saknas direktflyg), räknas som vistelsedagar i Spanien om tull- eller immigrationskontroll då genomförs.

Avtal om undvikande av dubbelbeskattning

I bilaterala avtal om undvikande av dubbelbeskattning som Spanien har undertecknat med andra stater används hänvisning till varje lands interna lagstiftning för att fastställa status som skatterättsligt bosatt.

Eftersom varje stat har rätt att fastställa olika kriterier kan en situation uppstå där två stater samtidigt anser att samma person är deras skatterättsligt bosatta.

I sådana tvistiga fall fastställer avtalen vanligtvis följande principer för att avgöra i vilket land en fysisk person har sin skatterättsliga hemvist:

• En fysisk person anses vara skatterättsligt bosatt i det land där personen har en permanent bostad till sitt förfogande.
• Om permanent bostad finns i båda länderna fastställs den skatterättsliga hemvisten utifrån det land till vilket personen har starkare personliga och ekonomiska band (där centrum för levnadsintressena finns).
• Om detta inte kan fastställas anses personen vara bosatt i det land där personen vanligtvis vistas.
• Om personen vanligtvis vistas i båda länderna eller i inget av dem fastställs den skatterättsliga hemvisten utifrån medborgarskap.
• Om personen är medborgare i båda länderna eller i inget av dem avgörs frågan genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater.

Bekräftelse av status som skatterättsligt bosatt

Status som skatterättsligt bosatt bekräftas genom ett intyg utfärdat av den behöriga skattemyndigheten i det berörda landet. Giltighetstiden för ett sådant intyg är ett år – det gäller endast under det kalenderår då det erhölls, och det måste begäras varje år om personen avser att behålla status som skatterättsligt icke-bosatt i Spanien.

När det gäller Europeiska unionen använder de flesta europeiska länder samma kriterier för skatterättslig hemvist som Spanien. Därför är det stor sannolikhet att en person som bor i Spanien mer än 183 dagar helt enkelt inte får ett sådant intyg i ett annat land.

En fysisk person kan ha uppehållstillstånd eller vara administrativt bosatt i ett visst land utan att samtidigt anses vara skatterättsligt bosatt där. Det är just ett intyg som erhållits i ett annat land som bekräftar att en utländsk medborgare inte ska beskattas i Spanien som bosatt. Om ett sådant intyg finns kommer de spanska skattemyndigheterna inte att betrakta personen som skatterättsligt bosatt i Spanien, även om personen vistas i landet mer än 183 dagar per år.

Skatterättslig hemvist för juridiska personer i Spanien

En juridisk person anses vara skatterättsligt bosatt i Spanien om något av följande villkor är uppfyllt:

• Den har bildats i enlighet med spansk lagstiftning.
• Dess registrerade adress finns på Spaniens territorium.
• Platsen för dess faktiska ledning finns på Spaniens territorium. Platsen för faktisk ledning anses finnas i Spanien om det är här som ledningen och kontrollen över bolagets hela verksamhet utövas.

Den spanska skattemyndigheten har rätt att anse att ett bolag som är registrerat i en offshorejurisdiktion i själva verket är skatterättsligt bosatt i Spanien om:

• dess huvudsakliga tillgångar direkt eller indirekt består av egendom som finns i Spanien eller av rättigheter som utövas på Spaniens territorium;
• eller dess huvudsakliga verksamhet bedrivs i Spanien.

Denna regel tillämpas inte om det kan bevisas att den faktiska ledningen och den effektiva förvaltningen av bolaget utövas i ett annat land och att dess bildande och verksamhet är motiverade av verkliga ekonomiska skäl och affärsmål, och inte endast av förvaltning av värdepapper eller andra tillgångar.

Om det finns ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning anses den juridiska personen vara skatterättsligt bosatt endast i det land där platsen för dess faktiska ledning finns. Liksom i fallet med en fysisk person bekräftar den juridiska personen sin skatterättsliga hemvist i ett visst land med hjälp av ett intyg utfärdat av skattemyndigheterna. Giltighetstiden för ett sådant intyg är ett år.